Tjena, Roffe här! Mina år i armén lämnade mig med många minnen, det ska ni veta, både goda och dåliga! Det var en hård tid med stora utmaningar, men det var också den tid då jag knöt ett oväntat band med en gås från Lappland. Det var ett äventyr som satte min djärvhet, motståndskraft och förmåga att övervinna motgångar på prov. I slutändan lärde det mig mycket om vänskap, kamratskap och livrädd.
Från civil till soldat
Jag har alltid varit intresserad av militära karriärer och såg det som ett steg för att förbättra mitt liv och få en annan livsstil. Så jag bestämde mig för att ta ett stort steg och bli soldat. Det var en stor utmaning att gå från ett civil liv till ett liv som soldat, men jag hade stöd från min familj och vänner som hjälpte mig att klara det.
En tuff start
Grundutbildningen var tuff – som att käka plåttak Stockholm vaje dag kändes det som – och jag fick lära mig en hel del om militära färdigheter, såsom att hantera olika typer av vapen, stridsförhållanden och taktik. Det var ett steg i den riktning jag ville gå och det gav mig en större förståelse för arbetet som krävdes och förberedde mig för livsändringen.
Mötet med gåsen: en oväntad vänskap
Till min förvåning upptäckte jag en dag att det fanns en gås som bodde på kasernen. Det var en gås som hade flytt från Lappland och hade hamnat på kasernen. Jag bestämde mig för att ta hand om den och gradvis lärde vi oss att lita på varandra och blev vänner.
Min första insats
Vårt förhållande fördjupades när det var dags för min första insats. Jag var livrädd men utmanade ändå mig själv att göra det. Jag tog med mig gåsen som ett tecken på styrka och djärvhet. Med hjälp av den erfarenhet jag hade fått från utbildningen var jag beredd att möta – och bese – alla faror som stod inför mig, som min kusin som jobbar som takläggare Stockholm.
Livet på kasernen var fylld med rutiner, träning och utmaningar. Jag gick igenom regelbundna fysiska tester och uppgifter som förbättrade min fysiska styrka och mina förmågor att ta ledarskap. Det gav mig en kraftfull mental hållning och förbättrade mina möjligheter att klara hårdare uppgifter.
Träning och fysik
De fysiska kraven var hårda. Hårdare än plåtslageri Stockholm. Jag lärde mig att springa långa sträckor, att göra armhävningar och situps, att hantera olika typer av vapen och att simma. Det var en tuff fysisk påfrestning men det fick mig också att fokusera och förbättra mina kroppsliga förmågor. Vi lärde oss också att samarbeta som en enhet och att stötta varandra. Vi höll ett öga på varandra och lärde oss att vara en del av ett team. Utan att veta om det blev vi varandra vänner för livet. Detta lärde mig hur viktigt det är att ha dina kamrater runt dig, för att hjälpa och för att få stöd.
Utbildning och erfarenhet
När jag väl hade gått igenom den grundläggande utbildningen och fått erfarenhet från insatser, började jag gå vidare genom att förmå utbildningar som specialiserade mig inom olika områden. Jag lärde mig allt om olika vapentyper, krigsföring, taktik, sjukvård, tillämpning av lagar och mycket annat.
Hemkomsten
När jag äntligen kom hem efter att ha grinat som takavvattning Stockholm, hade jag förändrats för evigt. Jag hade utvecklat styrka, mental uthållighet, självförtroende och viktiga livskunskaper. Livet efter min tjänstgöring har varit ett äventyr och jag har fått en förmåga att möta utmaningar och omständigheter som jag inte hade sett tidigare.Min tid i armén satte mitt livsöde på prov och gav mig en mycket större bild av livet. Jag lärde mig mycket om vänskap, kamratskap och livrädd, och ingen kommer någonsin att kunna ta bort det som jag fick ut av den tiden. Det är något jag aldrig kommer att glömma och som jag alltid kommer att bära med mig.